Flashback
Haft en skön kväll, Alizia har varit på topp humör, middagen blev god ( nån kycklinggratäng med ris - www.matklubben.se is the shiiiit) och vi myste i soffan framför Bompa innan jag läste saga och nattade henne. David har sprungit i tvättstygan och sen glott på film framför datorn, så jg har varit förpassad till soffan och tv:n, inte mig emot =)
Gläppte lite och fastnade för nån dokumentär serie jag aldrig sett tidigare "Singel mammor" tror jag den hette, gick på 2:an. Det jag fastnade för var att det var en mamma i min ålder som hade en tös som var lite äldre än Alizia, och tösen skulle operera halsmandlarna - snacka om flashback.
Just den där nervositeten hos mamman, tårarna när dottern skulle sövas, och som hon sa "min dotter kommer alltid vara min bebis, hon vet inte vad som ska hända och är så ovetande, så det gör ont!" Jag kände maktlösheten...
Och ändå var den här dottern så pass stor så hon förstod ju en hel del, och hjälpte lungt till med sövningsmasken, Alizia var ju fullkomligt hysterisk, skaka, grät och skrek i min famn och det gick inte söva henne med mask, de försökte sätta nål i armvecken men det gick inte heller - tillslut fick de tvågshålla henne med masken över huvudet så att hon somnade så pass att de kunde sätta kanyl i foten. Fy faan vad hemsk det var! Uppvaket var inte roligt heller... Det är det värsta jag varit med om, hela den karusellen! Jag har varit med om " Total sfinkter ruptur grad 3, nästan 4" (googla om ni undrar vad det är - men jag avråder de som inte fött barn än ;P) men det är inget mot den smärtan och maktlösheten man känner när ens barn inte mår bra.
Ab imo pectore - Alizia ♥
